Barn, sparande och ekonomiprat

Min son är drygt ett år nu, och det är ju inte riktigt läge för några djupare diskussioner om ekonomi med honom. Faktum är att det inte blir några djupare diskussioner över huvud taget. Men jag är aldrig fördummande när jag pratar med honom. Jag säger hur saker är, fast han säkerligen inte förstår. När han pekar på min dator och säger “dah-too” så pratar jag ibland om vad en dator är (må hända för att man inte får så mycket intellektuellt utbyte som föräldraledig).

Hur som helst, ekonomi! Jag har i tidigare inlägg skrivit om hur jag sätter av halva barnbidraget i fonder till min son. Barnbidrag får man ju till man är 16 år, så när han börjar få studiebidrag istället är jag lite osäker på hur vi ska göra. Förhoppningsvis har hans uppfostran gjort att han kommer vara intresserad av investeringar själv.

Jag hittade detta inlägg om barn och ekonomi och tyckte att det fanns en del bra tankar och råd där. Skribenten har ju hunnit uppleva en del av stadierna, men spekulerar så klart i de framtida. Jag håller i mångt och mycket med skribenten. Vi lär nog sällan säga att “vi har inte råd”. För vi har ju råd med ganska mycket. Däremot prioriterar vi och det är något jag vill lära min son. Ekonomi handlar om att prioritera (hushålla med begränsade resurser).

Min fru och jag har pratat om veckopeng också (givetvis en bra bit in i framtiden) och lördagsgodis. Vi har diskuterat scenarion som “vill du köpa godis för 25 kronor får du det, men vill du lägga undan till sparande så dubblerar vi det du vill spara”. Inte helt säker på att det är rätt väg att gå, men jag tror på ekonomiska incitament och kan man få en morot till att spara mer, så varför inte?

Hur tänker du på barn, sparande och ekonomiprat i hemmet?

Leave a Reply